Hälsa

Rasen har ungefär samma sjukdomspanorama som övriga brukshundar i relativt låg frekvens. Sjukdomar som förekommer i rasen är ögonsjukdomar som catarakt, PRA, CEA, felväxande ögonhår,  iris colobom, samt bettfel, tandförluster, autoimmuna sjukdomar, HD, epilepsi, tumörsjukdomar och allergier.
 
Det går att testa om din hund bär på generna för Hereditary Cataract HSF4 hos http://www.laboklin.se/
Det är ett enkelt salivprov. Swab-kit och instruktioner går att skicka efter på deras hemsida.

Katarakt innebär minskad genomskinlighet (ogenomskinlighet) i ögonlinsen som normalt är klar. Den ärftliga katarakten (HC) hos australiensiska shepherd är baserad på en mutation i HSF4-genen som betraktas som riskfaktor. Det har framkommit att hundar som bär mutationen visar en 17-faldig ökad risk att utveckla grå starr jämfört med hundar som är fria från mutationen. Heterozygote bärare av endast en muterad HSF4-gen förekommer övervägande av bakre polär subkapsulär katarakt (PPSC). Denna form påverkar inte nödvändigtvis synen hos Australian Shepherd. Hundar som är homozygota drabbade av HSF4-mutationen visar emellertid en svårare utveckling av sjukdomen. Katarakt utvecklas i kärnområdet och kan leda till fullständig blindhet. Åldern är inte tydligt definierad.
Källa: Laboklin

En annan ärftlig gendefekt som en del Aussies kan bära på är MDR1 som gör din hund överkänslig mot vissa läkemedel. Det går också att testa om hunden har den mutationen.

Alla mina avelshunar är DNA-testade för
HSF4 PRA CEA och MDR1

HD - problemen inom rasen är begränsade. Rasen ingår som brukshund i SKK:s hälsoprogram med krav på känd HD-status för registrering av avkommor. Det finns bland uppfödare, ägare och valpköpare en mycket positiv och medveten inställning till röntgen av hundar och att HD- belastade hundar ej ska användas i avel. Från 1993- 2001 var kravet känd HD för registrering av avkomma. Under den perioden förekom inga kullar efter HD- belastade föräldrar, ej heller senare.

AD-förekomsten inom rasen är även den begränsad och i USA anses problemet vara sällsynt. Det har i rasen inte påvisats framdelshälta som återkommande problem. Anledningen till den relativt höga röntgenfrekvensen på armbågar är sannolikt en överföring av ägares röntgenvanor från andra bruksraser. Rasen har inget av SKK fastställt hälsoprogram mot sjukdomen, och behov av något sådant finns i dagsläget inte. Eventuell röntgen av armbågsleder görs på frivillig basis. I hälsoenkäten som utförs under våren 2004 finns riktade frågor för att utvärdera om framdelshälta är ett förekommande problem inom rasen samt om hundar vilka radiologiskt diagnosticerats med AD besväras av förändringarna. Med utgångspunkt från denna information kan diskussion om eventuellt behov av strategi diskuteras. I USA rekommenderas röntgen för AD av hundar som uppvisar återkommande framdelshälta samt hundar närbesläktade med kända dysplaster.
Källa: SASK RAS

Det är osäkert hur Epilepsi ärvs ner. Det här svaret fick jag av Bryan Mclaughlin på Animal Health Trust 2009-12-31, de är ledande inom forskningen på epilepsi.

Det finns två typer av epilepsi, primär och sekundär. Sekundär kan bero på tex ett trauma eller andra saker, och är inte ärftligt. När man inte kan hitta nåt som orsakar epilepsin så lutar det mer mot en sjukdom, och då verkar det peka mot att vara ärftligt  för man kan se det via ålder när det börjar, ras och släktingar. Men man kan aldrig genom diagnos veta om det är primär eller sekundär trots att bevisen pekar mot ärftlighet när allt annat har kollats och de inte har hittat nåt.
Det ultimata målet är att kunna få fram ett genetiskt test men än så länge är vi inte helt säkert hur nedärvningen fungerar. Det är omöjligt att säga hur länge det tar innan vi kan få reda på hur epilepsin fungerar genetiskt. Vi  är tyvärr rätt långt ifrån att få fram ett test.

Skulle det vara lika enkelt att fastställa som ärftlig katarakt eller MDR1, där de bara söker den gen som ärvs ned, så skulle det redan finnas en DNA test för epilepsi också. 
Hoppas de snart får fram en DNA-test så vi får kontroll på den primära epilepsin.

Pelger-Huet Anomaly (PHA) - är en ofullständig dominant gen. Hundar med endast en gen är nästan alltid friska, men om de paras med en annan heterozygot, kommer ungar som får två PHA gener resorberas, bli dödfödda eller dör kort efter födseln. PHA är ett uppfödarproblem, snarare än ägarens, eftersom det sällan påverkar hälsan hos en hund men leder till små kullar eller förlust av nyfödda. Det finns ett blodprov för att screena för det.

Första hjälpen för hundar